Man får inte ha bråttom i det här landet. Och ingen verkar ha det heller. Det går inte ens att gå snabbt här, för då blir man för svettig. Jag har sakta men säkert börjat anpassa mig till ett helt annat tempo. Ett lugnare och mindre stressigt tempo. Från början fick jag klåda av ineffektiviteten, nu har jag börjat se både charmen och nyttan med det. Och det är liksom inte någon ide’ att stressa, för ingenting går snabbare för det. Tänk att jag behövde resa runt halva jorden för att inse det. Hemma ska allting gå så fort. Men till vilken nytta? Men I det här landet får man vara glad och tacksam om man hinner med att uträtta ett ärende om dagen, oavsett om det är att gå till apoteket, handla mat eller lägga en halv dag på att leta efter något annat som man behöver, typ en diskpropp. Vi har letat efter en diskpropp i flera veckor nu, det finns fasiken ingenstans! Och här går det ju inte direkt att googla efter det man vill ha så får man upp en massa träffar och kan handla det man vill online, till den återförsäljare som faller en i smaken. Oooh nooo. Här får man snällt åka runt bland alla småbutiker och stånd och fråga sig runt vart de möjligtvis skulle kunna sälja det man behöver.

Även om saker och ting är krångligare och tar mer tid i anspråk än vad man planerar har vi har kommit in i en bra vardagslunk. I början var det ett fasligt irrande mellan matvarubutiker och handlare för att hitta det vi ville ha. Det är inte direkt som att gå till Ica och där finns alla varor du behöver på ett och samma ställe. Nej, nej. Grönsaker köper du hos grönsakshandlaren. Frukt i fruktståndet. Skafferivaror i butiken. Kyckling, ägg, kött och korv hos slaktaren och fisk och skaldjur på fiskmarknaden. Att få ihop sin veckohandling tar sin lilla tid, men är så otroligt mycket trivsammare än att stressa runt på storköket med en grinig unge i släptåg.

Nu har hittat de affärer, slaktare, fiskmarknader, grönsaksmarknader och fruktstånd som vi gillar, och de som jobbar där börjar känna igen oss. Det känns liksom lite skönt att bli bekräftad som någon som bor här, och inte som en turist och en i mängden. Inte för att det är några mängder av turister nu ändå, men i alla falI. Vi börjar känna oss mer och mer som hemma. Och nu när vi inte behöver lägga en massa tid på allt från att sitta på banken en halv dag för att öppna bankkonto, eller åka till Colombo och fixa visum eller körkort har vi mer tid att uppleva närområdet där vi bor! Och vilket område sen! <3 Vi bor ju bara 50 meter från en liten naturstrand och ungefär 10 minuters promenad från Unawatuna, men det finns ju så mycket mer att upptäcka! I detta underbara område har jag hittat min favoritgata, där jag vill köpa hus eller tomt och där ligger också den mest fantastiska Yoga Shala jag någonsin besökt. Jag är så frälst! Så nu har vi börjat titta på både tomter och fastigheter i detta område.

Nu har det gått 2 månader sedan vi flyttade hit. Tiden har fullkomligt flugit förbi, och det är nästan som att jag får lite panikkänslor över att jag kommer behöva lämna detta paradis om 10 månader. Vi har det oförskämt bra. Dock vet vi ju inte vad som kommer hända den närmaste tiden. Just nu har vi både bensin och hushållsgas. Det är inte ens några köer längre till bensinstationerna. Men vi är lite oroliga att detta är lugnet före stormen. Den nya regeringen som tog över efter Rajapaksas vill såklart vagga in befolkningen i en trygghet att allt är bra och att bensin-el-, och gasransonen nu är ett minne blott. Men många är oroliga att de stödlån Sri Lanka tagit snart är slut och att vi då står helt utan bensin, gas och el. Så kanske är detta lugnet före stormen?

Det som skulle rädda Sri Lanka är en bra High Season. Alltså turistsäsongen som börjar i mitten av december och sträcker sig till slutet av april. Du kan så klart åka till Sri Lanka året runt, det är ju alltid 25- 30 grader varmt. Vill man åka under maj – november ska man hålla sig på östkusten eller inåt land.  Men här på västkusten är det en hel del regn fram till december, det är starka strömmar i havet, höga vågor och stränderna är korta och branta. I slutet av november drar sig havet tillbaka och vi får långgrunda, breda stränder igen, kristallklart vatten och mjuka vågor.

Men vilken årstid det än är, och hur världen än ter sig, suger jag i mig som en tvättsvamp av varje sekund. Mitt hjärta ler och min själ kan andas lättare här. Jag njuter varje morgon när jag kliver ur sängen och möts av solens första strålar. Kliver ut på verandan och drar in den varma, saltstänkta luften i näsborrarna. Hör vågornas brus och rasslet från vinden i palmbladen. Känner värmen på huden och vinden i håret. Det här är livet. I ett kokosnötsskal.