Nu när drivmedel har börjar komma mer regelbundet bestämde vi oss för att köpa en scooter. Managern på strandcaféet the Schack Beach Café https://theshackbeachcafe.com/ där alla expats omkring Galle hänger, erbjöd sig att hjälpa till. Vi dumpade Enzo med sina surfpolare på the Schack och drog iväg och kollade på scooters. Efter att ha besökt ett par återförsäljare hittade vi en bättre begagnad hoj till ett helt ok pris.

Managern, Laknath, drog tillbaka till the Schack och vi skulle göra upp affären. Alla papper var påskrivna och vi skulle bara göra en banköverföring. Sen kunde vi susa iväg på vår nya pärla. Precis då ringer Laknath och säger stopp, stopp, jag har fått reda på att utlänningar egentligen inte kan äga motorfordon i Sri Lanka!

Vi har ju sedan tidigare erfarenhet av att Singalesisk byråkrati är oerhört komplicerad. Det är såklart ingen skillnad när det kommer till ägarbyte av fordon. Dels finns det fyra olika distrikt i Sri Lanka (öst, väst, söder och norr). Och är ett fordon registrerat i syd, som denna hoj var, behöver man åka in till fordonsmyndigheten i Colombo och ansöka om en ny registreringsskylt för väst, där vi befinner oss. För att få en ny registreringsskylt, med rätt distriktsnummer behöver man vara Singalesisk medborgare. Men även om vi skulle köpa ett fordon som är registrerat i rätt distrikt, så kommer inga försäkringar gälla eftersom vi inte är Singalesiska medborgare. Och även om vi inte behöver använda oss av någon försäkring under tiden, kommer det bli svårt att sälja en hoj som således ägts illegalt.

Så vi fick åka från återförsäljaren med skägget i brevlådan och utan scooter. Man kan ju ändå tycka att återförsäljaren skulle haft kunskap om, samt informerat oss kring, hur det fungerar att äga fordon som icke-singalesisk medborgare. Men nej. Men jag är inte förvånad…

Hur som helst så hyrde vi oss en scooter i stället, i väntan på hur vi ska kunna lösa ett ägandeskap. Per funderar på att ansöka om dubbelt medborgarskap, vilket skulle förenkla livet för oss. Bland annat ger det oss rätten att köpa mark och hus till hundra procent, och inte bara till 49% vilket gäller för utlänningar. Och som sagt kan vi ju då även äga ett fordon. Det största problemet är att han inte har ett födelsecertifikat. Så först måste vi försöka få tag på det. Och det lär ju inte vara det lättaste, eftersom han blev lämnad på ett sjukhus i Kandy, men aldrig hämtad igen. Men det är en annan historia.

Först gången vi skulle åka och tanka var fruktansvärd. Som utlänning får man gå förbi alla köer och tanka sin ranson. Ransonen är i dagsläget 3 liter för motorcyklar. Och man får tanka 2 ggr i veckan. För att stävja att folk åker runt till olika bensinmackar och tankar mer än sin veckoranson (som de sedan säljer vidare på svarta marknaden) har det införts ett system med QR koder som man skannar på bensinstationen samt att dessa koder endast gäller vissa dagar i veckan baserat på ens sista siffra i registreringsnumret. Tyvärr fungerar detta illa, eftersom man aldrig vet vilken tid på dygnet tankbilen kommer och fyller på pumparna, så köerna slingrar sig fortfarande kilometerlånga genom stan.  

Att åka förbi flera kilometer kö, och gå före dem som stått i dagar för att få tanka sina ynka 3 liter, går inte att beskriva med ord. Jag skäms så oerhört mycket, samtidigt som jag känner en djup tacksamhet mot detta folk som bara vinkar fram en, och glatt frågar vart jag kommer ifrån. Och ja, det är jag som får tanka, Per släpper de inte fram… ;D

Tidigare skrev jag att bo här är som att bli slungad 25 år bakåt i tiden. Men jag funderar på om det faktiskt inte är så att vi bor i framtiden. Inflationen i Europa slog, enligt SvD, nytt rekord i juli med en ökning av konsumentpriserna med 8,9%. Bakom prisökningen ligger snabbt stigande priser på energi, drivmedel och livsmedel. Denna oväntat höga inflation har ökat trycket på Europeiska centralbanken att fortsätta strama åt med snabba räntehöjningar.

Vi i Europa, och i synnerhet i Norden, är så vanvettigt bortskämda med att ha tillgång till allt vi önskar inom en armlängds avstånd. Vi tar bilen till ICA och handlar precis allt vi behöver, och vi struntar fullständigt i huruvida avokadon och ananasen har fraktats runt halva jordklotet för att hamna på vår tallrik. För vi har ju råd, och vem räknar klimatavtryck, liksom?  Vi åker till macken och tankar Volvon full och kan inte i vår vildaste fantasi tänka oss att det skulle bli brist på bensin. Vi vrider upp värmen i huset när det blir kallt, trots stigande elpriser. För att det skulle bli brist på el, kan vi inte riktigt ta in. Och när vi vrider på kranen rinner filtrerat och renat kvalitetsvatten ut redo att drickas. Jag pratar helt och hållet om egen erfarenhet. Och jag har precis insett: Det är sån LYX!!

Men är det hållbart? Nej det är ju inte det. Och det vet vi ju såväl, men trots det blundar vi och kör på som om det inte fanns någon morgondag. Världen måste ställa om, till förnybar bränsle och energi, och det nu. Annars tror jag att många delar av världen kommer få uppleva vad vi upplever nu i Sri Lanka. Och det relativt snart.

Det är sannerligen inte enkelt att acklimatisera sig i ett nytt land. Vi kan verkligen ingenting om strukturer, regler, lagar, kutym eller oskrivna regler. Utan våra vänner vi träffat här hade vi varit helt lost. Men vår Community här är fantastisk! Och lite överväldigande för ensamvarg som mig, som hellre ligger i hängmattan med en god bok än går på party. Men här händer det grejer hela tiden och vi blir inbjudna till allt. I morgon är det födelsedagsparty för ägaren av The Pickled Pelican i Ahangama https://www.facebook.com/pickledpelicansrilanka/ och på söndag är det Persiskt BBQ på the Schack. Kidsen träffas och surfar eller skim-boardar och har sleep overs hos varandra. Så trots elavbrott och brist på bensin- och hushållsgas måste jag ändå säga att livet här är så mycket skönare. <3