Onsdagen den 13 Juli var en stor dag för Sri Lanka. Då avgick, eller snarare avsattes, den sittande presidenten Gotabaya Rajapaksa, efter 3 år vid makten. Han var den första personen med militär bakgrund som valdes till president i Sri Lanka och även den första personen som valdes till president som inte hade haft ett valt ämbete tidigare. Under sitt presidentskap ökade han stegvis sin makt genom att tilldela samtliga maktpositioner till Rajapaksa-familjens medlemmar. När alla hans bröder, hans son, kusiner och kusinbarn satt vid makten började de styra landet med maffiafasoner. De kontrollerade militären, polisen, roffade åt sig strandtomter och andra värdefulla marker, byggde hotell och andra byggnader utan bygglov (som det sjukt fula hotellet vid Unawatuna som förstör hela den vackra stranden. Se nedan)

De stoppade även skatter, bidrag och andra nationella inkomster från exporter i egen ficka. All denna ekonomiska misskötsel drev tillslut (eller rätt snabbt egentligen, eftersom de bara han sitta 3 år vid makten) landet i ekonomin i konkurs, vilket fick Sri Lanka att deklarera fallissemang för första gången sedan det blev självständigt 1948. Utan pengar i stadskassan kunde landet inte köpa in drivmedel, hushållsgas, mediciner, mat och andra förnödenheter. Inflationen stegrade och priset på basvaror så som ris och vatten ökade med över 25%. Det sägs att 5% av landets befolkning har svårt att få mat för dagen, och att oerhört många har fått dra in på matkostnaderna för att få det att gå runt. Utan diesel går det inte heller att utvinna el från vattenkraft, vilket gör att landet dras med elavbrott ca 3-5 timmar varje dag. Och det är en förbättring. Under april och maj kunde elavbrotten vara upp till 14 timmar per dygn.  

Det fredfulla och lite naiva Singalesiska folket började morra och starta lite små-protester, vilket Rajapaksa-administrationen försökte undertrycka med auktoritära medel som att utropa undantagstillstånd som gjorde det möjligt för militären att arrestera civila, införa utegångsförbud, släcka ned sociala medier, attackera demonstranter och journalister och arrestera onlineaktivister.

Familjen Rajapaksa hade blivit förvarnade om demonstrationerna, och hade redan dagen innan lyckats fly till Maldiverna som inte har polisiärt utlämningstillstånd med Sri Lanka. De kan således gömma sig där, utan att kunna stå till svars, tills de hittar en tillflyktsort som de kan leva loppan på för Singalesiska skattemedel och bidrag som de har stulit och placerat och investerat i diverse utländska banker och fastigheter.

Nu är det två veckor sedan presidenten blev avsatt. Befolkningen är hoppfull igen. Och det har hänt mycket positivt under den här tiden. Det har kommit 4 laster med drivmedel, 2 diesel och 2 bensin. Det är inte tillräckligt, för köerna är fortfarande kilometerlånga, och man får bara tanka sin ranson. Det har även kommit en last med hushållsgasol, vilket är en stor glädje! Alla singalesiska hushåll har gasspis, och man köper gas på behållare, precis som man gör för sin gasolgrill hemma i Sverige. Det har inte funnit hushållsgas i landet det senaste kvartalet. Så det folk har gjort är att köpa portabla induktionshällar. Problemet med att laga mat på induktionshäll är att det är strömavbrott stup i kvarten, och att priset för portabla elspishällar har femdubblats. Detsamma gäller för allt elektriskt, som blenders och riskokare. Men vi har försett oss med allt som kan göra vardagslivet enklare när det inte finns gas till spisen. Och jag måste säga att jag verkligen älskar min riskokare!

Nu när det inte finns drivmedel har varenda kotte börjat cykla! När Per var i Colombo för att hämta Vincent passade han även på att köpa cyklar (och lyckades som sagt även hamna mitt i protesterna mot presidenten!) Snacka om historisk tajming.

Priset på cyklar har ökar med det tredubbla på ett par månader! Det är helt sjukt. Dyrt som fan blev det, men nu kan vi i alla fall cykla och handla mat och sånt, och slipper vara beroende av tuk-tuks som tar överpriser.

Våra första 5 veckor har varken varit enkla eller ohändelserika. Vi har hunnit med en historisk händelse av ett land som avsätter sin president och i samma veva hämtat äldsta sonen från flygplatsen, erfarit en vansinnig inflation där den singalesiska rupien har halverats i värde, behövt anpassa vårt liv efter planerade strömavbrott, och sett hur maten sinar i affärer och grönsaksstånd för att det inte finns bensin att transportera grödorna ner till oss i söder, eller importera från andra länder. Däremot lider vi ju aldrig brist på färsk fisk, skaldjur, kyckling, ägg, mjölk, ost och tropiska frukter. Det finns i överflöd här i söder. Och vad mer behöver man?

Vi har det, under omständigheterna, otroligt bra. På grund av drivmedelsbristen är det svårt att ta sig runt, men vi har det ju ändå bra där vi är. Vi behöver inte åka någonstans, vi har paradiset utanför dörren där vi bor. Det flesta länders utrikesdepartement avråder från resor hit. Jag förstår verkligen inte varför, och det känns väldigt orättvist. Sri Lanka behöver turism, och de behöver er nu! Här är det tryggt och lugnt och alla är så oerhört tacksamma för att vi kommer hit och spenderar våra pengar här. Affärsverksamheter som tidigare blomstrat går i konkurs eller går på knäna. Skit i UD:s rekommendationer. Skaffa en extra försäkring och kom hit! Jag lovar att slänga ett kilo feta scampis på grillen åt er när ni kommer 😀